Sömnbrist

Alla som blivit föräldrar har ju både pratat och förvarnat en om hur lite sömn det kommer bli under de första åren.

Jag var verkligen förberedd på det, men jag förstod nog inte hur det skulle påverka en.
Jag har inte sovit mer än 2 timmar åt gången på 6 veckor nu... en väldigt bra natt får jag sova 6 timmar i 3 stycken 2 timmars intervaller. Och någon djupsömn är det inte att tala om. Theo ligger ju bredvid och "pratar i sömnen" å bökar. Om möjligt låter vår lill-Theo mer när han sover än när han är vaken :) Detta gör att jag har blivit trögtänkt, disträ samt tappat ordförrådet.

Jag har ju som tur är hormonerna, oxytocinet, som gör att jag klarar av det hyffsat iaf.

Värre är det då med min andra hälft. Petter är ju känd som en rätt så trött person vanligtvis men det beror nog snarare på att han har en lite annan dygnsrytm än de flesta. Men nu är han verkligen en trött stackare....dygnet runt! Även om Petter vanligtvis inte är upp på nätterna så är han om möjligt ännu tröttare än mig nuförtiden.

Petter har sagt att han skulle kunna sova sig igenom ett världskrig...men det verkar som en liten krabat på knappa 3 kg gör att han tappar djupsömnen så jag vet inte om jag tror på det längre ;)