När man är hemma med en liten en själv och måste ringa ett telefonsamtal hamnar man i en evig stress-cirkel. Sover han kan han ju vakna å skrika å då kan jag inte plocka upp honom å trösta med en telefon i handen. Å är han vaken så vet man ju aldrig vad han kan få för sig. Man vet aldrig förrän efteråt om det var ett bra tillfälle att ringa på.
Som idag t.ex. Jag behövde ringa skatteverket och Theo satt nyäten å glad i babysittern å var väldigt nöjd med livet. Jag chansade å ringde. Efter att ha förklarat mitt ärende så blev det tyst medans han på skatteverket skulle leta fram mina uppgifter. Då passade Theo på och lade av världens brakare... jag lovar att den var minst 10 sek lång...å jag är HELT säker på att stackars mannen på skatteverket hörde den. Jag hoppades resten av samtalet att Theo skulle ge sig tillkänna med ett skrik eller något som skulle få skatteverksmannen att lägga ihop ett och ett...men Theo satt tyst som ett ljus!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar