tisdag 30 november 2010

Banangröt är mums

Ny leksak

Theo har fått en ny leksak, en gåstol. Jo, vi vet att gåstolar inte rekommederas p.g.a. att de kan hämma utvecklingen men vi köpte en ändå. Å Theo älskar den å den är super om man vill käka i 10 minuter utan gnäll.

Före:


Efter:

torsdag 25 november 2010

Hammar'n

Theo har kommit på ett nytt trick; hammar'n! Det innebär att han vevar med någon arm (oftast höger) upp och ner så hårt han kan... Det är ju jätteskoj att han börjat "röra" på sig mer men ibland är det mindre skoj...som på babysimmet igår.

Theo vevade med sin arm heeela tiden vilket innebar att jag fick vatten i ögonen konstant. Kom därifrån med helt rödsprängda ögon.

Vi brukar dessutom köra en "dans" där vi alla går in mot mitten och när alla är nära så sträcker vi fram alla barn så de får studera varandra. De är då alla i en ring med kanske 1 m i diameter. Precis då bestämmer sig Theo för att köra Hammar'n, vilket resulterar i att det skvätter massa vatten på alla andra barn. En annan kille blir rädd och börjar grina... å jag får skämmas.

Igår dök vi på babysimmet. Det gick jättebra. Theo var VÄLDIGT förvånad när han kom upp igen. Men han tog det bra och skrek inte alls, hostade bara upp lite vatten. Synd att man inte fick en bild på när han kom upp från vattnet bara... tror den hade varit obetalbar!

tisdag 23 november 2010

Vårdcentral-kaoset

Nu har jag äntligen bytt vårdcentral. Efter att jag tappat allt vad förtroende heter för läkarna och sköterskorna på VC Centrum så tog jag mig i kragen och bytte till Gillebergets VC. Inget garanterar ju att Gilleberget är bättre men sämre än Centrum kan de faktiskt inte bli.

För att göra en väldigt lång historia kort så blev jag ju efter Theo fötts satt på blodtrycksmedicin. Under sommaren var jag på återbesök varannan vecka och i slutet av sommaren varje månad. Blodtrycket låg stabilt under HELA perioden. Jag skulle få komma på återbesök hos läkaren i september för att se om jag kunde börja trappa ned. Återbesöket som blev hos en sköterska med noll koll visade åter igen på stabilt blodtryck men ingenting hände. Jag jagade läkaren för att diskutera nedtrappning men de var omöjliga att få tag i. Inte ens under deras telefontider svarade de. I oktober fick jag ytterligare en tid (via brev hem) å såg det bra ut DÅ skulle jag få trappa ned. Återbesöket hos samma sköterska med noll koll visade på fortsatt stabilt blodtryck men ingenting hände. Jag jagade efter läkarna men fic aldrig tag på dem. En dag ringde jag växeln och sa att jag var desperat och ville prata med en läkare, vem som helst! 4 timmar senare ringde äntligen MIN läkare upp! Jag fick övertala henne om att jag kunde trappa ned. Hon verkade inte ha läst min journal och sa att hon inte kunde säga om det var ok eller inte för hon hade inte hela min sjukdomsbild(??) klar för sig. Den 29'e oktober började jag trappa ner!!

En liten rolig detalj i historien är att i fredags när jag var ner till VC Centrum för mitt tryck över bröstet så tog läkaren blodtrycket och det var fortsatt stabilt (nu med halverad dos medicin). Då frågade hon "Varför har du ätit blodtrycksmedicin så länge för??" Jag svarade ärligt "För att ingen läkare här på vårdcentralen har haft tid att titta i min journal länge nog för att besluta om nedtrappning" Jag frågade henne då även om hur länge jag borde ätit medicinen innan nedtrappning och då sa hon ca 1 mån iom att jag är ung och frisk i övrigt. Jag har alltså ätit någon sabla medicin i nästan 4 månader längre tid än nödvändigt p.g.a överbelastning på VC centrum! Arg kan man bli för mindre! Jag har nu skrivit ett sakligt men kritiskt mail till bossen nere på centrum. Jag antar att hon inte hinner läsa men ändå...

På fredag ska jag till Gilleberet för att ta trycket igen, ser det bra ut då hoppas jag jag får sluta helt. Håll tummarna!

lördag 20 november 2010

Fredagskväll på primärvårdsjouren

Jag har haft något konstigt tryck/stick mot hjärttrakten den sista tiden, det kommer och går men igår när jag fick det en fjärde gång på lite mer än en vecka så bestämde jag mig för att ringa mina polare på sjukvårdsupplysningen.

De tyckte jag skulle åka ner på primärvårdsjouren på en gång så jag följde order och spenderade kvällen med att se Idol i deras väntrum. Precis när idolerna sjungit klart blev det min tur...sicken flax!

Läkaren konstaterade att jag hade en spricka i bröstbenet som jag troligtvis fått från mycket och skevt bärade av en liten liten Theo. Jag blev såklart lättad att det inte var något värre men kunde inte låta bli att börja skratta. Petter var ju ner för misstänkt lunginflammation för några månader sedan som visade sig vara en spricka i revbeben pga skevt bärande av en liten liten Theo.

torsdag 18 november 2010

Babysim

Igår var vi på babysim igen. Denna gången hade vi äran att ha med en egen personlig fotograf, nämligen Theos farmor. Såhär kan det se ut när vi plaskar runt i det ljumma vattnet.







Jag måste här utfärda en varning för barnbadbyxorna de säljer... De säljs under beskrivningen att de ska vara badbyxa och blöja i ett! Men pyttsan, de stoppar bevisligen ingenting!! Theo kissade innan vi kom ner i vattnet och det rann rakt genom badbyxorna!! Jag försökte inte tänka på hur ofräscht vattnet vi badar i måste vara iom detta.. men det var svårt och ledde till en extra dusch när vi kom hem från badhuset :$

Till nästa gång ska jag köpa badblöjor och se om de funkar bättre.

måndag 15 november 2010

Gladskitar



(undra när man gick och blev rödhårig??)

Tummetott

I helgen var vi uppe i Övik och fick för första gången träffa Theos kusin Lilly. Lilly var hur söt som helst. Hon sov mest men vi fick även tillfälle att skåda hennes stora vackra bruna(?) ögon.

Men hon var ju så liten....en liten tummetott. Jag kan inte för mitt liv förstå att Theo varit så där liten...å då var han ju dessutom bara halva Lilly när han föddes. Helt galet att se hur mycket som händer på 6 månader. Jag antar att nästa gång vi ser Lilly kommer vi tycka att hon blivit jättestor.

Theo verkade iaf tycka det var skoj med en liten kusse! Han ville hålla henne i handen...hur gulligt som helst att se på.

onsdag 10 november 2010

Matvraket

Nu när Theo är 6 månader börjar små funderingar på mat komma krypandes in i mitt huvud. Han har ju fått smakportioner av lite smått och gott men nu kan man ju börja öka på å låta han äta så mycket han vill, av t.ex gröt ett mål.

Problemet är bara...Theo vill alltid ha mer! Imorse gjorde jag gröt och tänkte att nu ska han få äta tills han själv säger stopp....30 minuter senare; Theo ville forfarande ha mer...fast nu åkte mer än hälften av vad jag stoppade in i hans mun ut direkt igen. Så då slutade jag å han blev jättearg för han ville säkert ha mer.

Efter 10 minuter kräktes han upp allt.... å blev jättegrinig för han var hungrig igen. Pust!

måndag 8 november 2010

Hipp Hipp

Idag fyller vår lilleman 6 mån. Hurra Hurra!

Vi satt och tittade på foton från när han föddes och det är heeeelt galet hur mycket han vuxit och hur mycket som hänt i utvecklingen med. Man kan inte tro att han är samma kille som den lilla fågelungen som kom ut den 8 maj. Nästan så man blir lite rörd och tårögd nu när man ser hur liten han var då.... men då tyckte vi att han var helt "normal" och faktiskt rätt så stor :) Å han var ju faktiskt det när man jämförde med endel av barnen på prematuravdelningen med.

Ett barn ska ju tredubbla sin vikt det första levnadsåret, men Theo har mer än fyrdubblat sin på mindre än 6 månader...

Såhär i efterhand kan man inte låta bli att tänka på vilken tur vi haft att allt gick så bra som det gick. Hur lyckligt lottade vi är. Å att Theo är en riktig liten kämpe!

lördag 6 november 2010

separationsångest.nu

De sista nätterna har Theo börjat vakna VÄLDIGT OFTA, en natt var den varje timme å ibland är det bara 20 minuter mellan gångerna. Efter några sömnlösa nätter i tron att något var fel har vi nu slutit oss till att Theo fått sin första släng av separationsångest.

När han vaknat gallskriker han oftast så vi springer in i tron om att han är jätteledsen men när vi kommer in ligger han å bludar (sover?) men gallskriker ändå. Ofta räcker det med att nynna lite å lägga en hand på pannan, men ibland krävs med "drastiska" metoder som napp eller ombäddning för att trösta.

Igår hjälpte det inte ens när Petter tröstade utan han lugnade sig inte förrän jag kom in... rätt så jobbigt om han behöver tröst varje timme hela natten men som tur var sov han rätt bra inatt trots alls.

Målet är att få honom att somna om utan att någon av oss behöver gå in och trösta... det ska bli spännande att se hur lång tid det tar :)

torsdag 4 november 2010

Feberpärsen...

...verkar som tur är vara över för denna gång. Theo hade som mest 39,3 och mitt hjärta värkte så även om han inte verkade bry sig så mycket. Han skrattade och lekte som vanligt :O Men tydligen är det bra om de små får feber efter vaccinationen för det är kroppens sätt att ta hand om antikropparna som de just fått injecerade. Allt enligt sjukvårsupplysningen som jag blivit polare med nu ;) Synd bara att man som förälder inte riktigt kan vara lugn trots denna info. Inatt vaknade jag varannan timme och var in och kände på Theo. Så nu när Theo är pigg igen är jag rätt så sliten.

onsdag 3 november 2010

Andra vaccineringen

Igår fick Theo sitt 5-månaders vaccin. En spruta i varje ben. Stackarn! Efteråt var han lite extra gnällig men ingen feber. Inatt vaknade han dock vid 3 tiden å då hade febern kommit. Imorse var den så pass hög att vi beslutade att ge en Alvedon till lilla sjuklingen. Har matat honom med vatten hela morgonen så han får i sig extra vätska...som tur är älskar han vatten så han tycker det mest är skoj. Nu sover han igen.... håller tummarna att febern har sjunkit när han vaknar igen.

tisdag 2 november 2010

5 sinnen- en upplevelsevandring

Idag var jag och Theo på en upplevelsevandring arragerat av kyrkan. Jag måste bara säga det...attans vad bra kyrkan är när man har småbarn. Å sicken tur att jag inte gick ur som jag ALLTID säger att jag ska göra när man får deklarationen och ser hur mycket pengar de får av en varje år. Men nu vet jag iaf vad pengarna går till :)

Det bjöds på en station för varje sinne; lukt, smak, hörsel, känsel och syn. Det roligaste var nog när Theo smakade på citron. Han tuggade och tuggade innan han insåg vad det smakade och fick då lite smått panik :) Sen vägrade han smaka på något mer...jag säger ju det Einstein ;)

Efter alla upplevelser bjöds det på megafika för mammorna, smörgåstårta, varm korv, kaka & kaffe.... katching!