De sista nätterna har Theo börjat vakna VÄLDIGT OFTA, en natt var den varje timme å ibland är det bara 20 minuter mellan gångerna. Efter några sömnlösa nätter i tron att något var fel har vi nu slutit oss till att Theo fått sin första släng av separationsångest.
När han vaknat gallskriker han oftast så vi springer in i tron om att han är jätteledsen men när vi kommer in ligger han å bludar (sover?) men gallskriker ändå. Ofta räcker det med att nynna lite å lägga en hand på pannan, men ibland krävs med "drastiska" metoder som napp eller ombäddning för att trösta.
Igår hjälpte det inte ens när Petter tröstade utan han lugnade sig inte förrän jag kom in... rätt så jobbigt om han behöver tröst varje timme hela natten men som tur var sov han rätt bra inatt trots alls.
Målet är att få honom att somna om utan att någon av oss behöver gå in och trösta... det ska bli spännande att se hur lång tid det tar :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar