Stjärthasaren

Theos krypstil kallas tydligen stjärthasning. Ytterligare ett ord på min fula-ord-lista :) Så här ser det iaf ut:

Mamma-utan-barn middag

I tisdags var jag iväg och åt middag med mammorna från babysången. Vi har ju hängt ihop nästan varje tisdag sen september, å även utanför babysången, men vi har nog aldrig hunnit prata till punkt innan. Därför var det jätteskoj att ses utan barnen. Vi käkade supergott på Invito och satt och snackade så tiden försvann. Nu hoppas jag bara att detta blir en tradition så vi håller kontakten även efter några av oss börjat jobba. Det skulle vara en mycket trevlig tradition tycker jag :)

Separationsfasen

Nu har Theo kommit in i separationsfasen. Han har ju haft perioder om en vecka nu och då förrut då han vaknat och skrikit rakt ut minst 1 gång i timmen hela natten, men då har det räckt med att ge honom nappen och ev. pratat lite med honom så har han somnat om.

Nu är det annorlunda. Han vill inte bli lämnad ensam för att sova. Han skriker direkt. T.o.m. vid nattningen har han börjat krångla. Innan har vi bara sagt gonatt och lagt honom och sen har han somnat. Nu ligger han och bökar men sen efter 20 minuter eller så så sätter han sig upp och vill upp. Tar man upp honom så slutar han skrika direkt. Å lägger man ner honom igen så börjar han.

Sovstunderna på dagarna tär verkligen, och skär i hjärtat. Och det är sällan han sover längre än 40 minuter. På nätterna sover han rätt så bra men vaknar runt 4-5 och då är han otröstlig. Enda sättet att få honom att somna om är att ta in honom i vår säng. Då är han nöjd direkt. Han bökar runt 40 minuter eller så men är helt tyst och somnar sen. Helst kloss i kloss mot Petter eller mig. Så den han väljer sover ju inte så bra :)

Vi borde inte ta in honom i vår säng, och vi har aldrig gjort det förrut heller men vi är rätt trötta efter förkylningen så det har kännts som den enda görbara vägen. Men inatt så SKA vi ta tag i det och få honom somna i sin säng.

Glad liten kis

Älskar sommartid

Inatt så tappade vi ju en timmes sömn men har man en kille som brukar vakna kl 05 och istället vaknar 06 så känns det faktiskt tvärtom, som man tjänat en timme. Theo har varit en gladskit hela dagen och t.o.m. sista timmen, 18-19 har han skrattat nästan konstant. Vanligtvis brukar det mest vara kink och grin då. Dessutom är det fortfarande ljust ute! Älskar sommartid! Insåg igår att Theo faktiskt lärt sig massa saker på sista tiden som jag inte skrivit om. Numera:

• Står han med stöd och går längs med möbler


• Sätter sig från liggande


• Vinkar


• Kastar boll


• Tittar på lampan om man säger lampa (han tittar även på lampan om man säger Mamma eller Pappa iofs ;))


• Tittar på bollen om man säger boll


• Klappar händerna som en säl när han blir glad! Väldigt sött men kommer vara svårt att få på film.

Nästa steg kommer nog att vara att han ställer sig upp själv. Han vill stå hela tiden och försöker ställa sig med men har inte riktigt kommit på att han måste upp på knä innan han kan ställa sig. Nu så skjuter han upp rumpan i luften och ställer sig på fötterna men glömmer helt bort överkroppen som ligger kvar platt på golvet.

Aktiv fredag

Jag är helt frisk nu, eller jag har fortfarande något skumt kvar i halsen men jag ignoerar det så länge för jag är LESS på att vara sjuk nu. Och jag tror banne mig Theo är frisk igen med. TOJ TOJ! Petter däremot har nog egentligen någon dag kvar men han låtsas som ingenting och begav sig till jobbet ändå imorse.

Efter att ha slappat och kurerat oss en vecka så blev idag verkligen ingen dag på latsidan.

Innan lunch var jag in på jobbet för ett möte. Theo var med och det var allt annat än avlsappnande kan jag säga. Många eluttag att rycka i på ett it-kontor :(

Sen var det lunch granngårds (Piccolo) med Linda. Det var däremot väldigt trevligt och avslappnande eftersom Theo lekte nöjt på golvet.

Sen tog jag och Linda en sväng på stan innan jag mötte upp Petter, som behövde skjuts hem. Likblek och dan var han :(

Sen åkte jag och Theo och handlade mat så Petter fick sova lite ostört. Theo var rätt så trött även han och vägrade sitta i kundvagnen. Tur att man fått värsta bicepsen nu så man utan problem kan bära honom i famnen och handla samtidigt :P

Ikväll har vi käkat Otto-Special (sushi i stora lass) och myst. Theo käkade upp 1 ½ portion gröt innan han somnade, vilket han inte gjort sen förra fredagen. Så nu håller vi tummarna att han sover lite länge än till 04.20 imorgon. Det vore ju grejer det!

Imorgon väntar inflyttningsfest för oss och barnvakt av bästaste farmor för Theo. Ska bli grymt skoj!

Mina framtidsplaner

Om 1 vecka börjar jag jobba. Jag får nästan lite panik när jag tänker på det samtidigt som det känns skitskoj. Är verkligen två sidor av samma mynt. Jag kan verkligen inte förstå vart de sista snart 11 månaderna har tagit vägen. Alla säger att tiden rusar när man får barn, och det gör det verkligen. Man hinner inte riktigt med sig och ta in varje dag och njuta av den, även om man verkligen försöker.

I veckan kom ett uppdrag ut som börjar ca 1 April och som jag jättegärna skulle vilja ha. Jag har därför suttit och uppdaterat CV't samt svarat på uppdraget. Kändes mycket märkligt. Förr var man noga med att inte ha en enda dag "glapp" i CV't, och nu så har jag 11 måndader, och jag kan ju inte direkt skriva in "Föräldraledig". Eller, det kanske man kan men det kändes lite konstigt att ta upp under "senaste uppdrag" så jag skippade det och njuter av min lucka istället :)

Framtidsplaner

När Petter var liten ville han bli en röd brandbil. När han insåg att det skulle bli svårt så ville han jobba på Tivoliverken, som han trodde gjorde karuseller men i själva verket är ett reningsverk. Så himla sött! Gud så jag längtar tills Theo kommer komma med såna här söta tankar och funderingar. Är länge kvar så många dagar att längta =)

Sovpose

Ser inte SÅ bekvämt ut men Theo verkar digga den.

Friskare

Imorse vaknade Theo pigg klockan 4. Han låg och bökande och kl 5 fick han komma in till oss. Väl där somnade han på en gång (nästan iaf). Det har aldrig hänt förrut så kanske att han fått en liten släng av separationsångest igen och det är därför han vaknar hela nätterna. Plus att hostan gjort det ännu värre.

Idag är han gamla vanliga glada Theo igen. Så himla skönt att se honom le och leka utan att bli trött och grinig direkt.

I helgen när jag var nere i Sthlm och fick höra att Theo är sjuk så värkte det verkligen i hjärtat. Men sen fick jag en bild där Theo sitter och gapskrattar av Petter och då kändes det på en gång mycket bättre :)

Theo som nu även kan tuta med sirenen (spaken till vänster) på sin fina bil.

Stackars liten

Natten blev inte så bra som vi hade hoppas. Theo vaknade minst 2 gånger i timmen i stort sett hela natten. 04 var han pigg och ville upp. Jag upptäckte då att hans feber gått upp igen så jag gav han en alvedon och massa vatten och efter ett tag somnade han om igen. Sen vaknade han, 05.40 igen och då fanns det inga möjligheter att få honom att somna om så då var det bara att kliva upp.

Han orkar dock inte vara vaken och leka så länge så han sover nu igen, för andra gången sen han vaknade imorse.

Hans aptit blir absolut inte bättre, snarare tvärtom. Vi ska testa med 6 mån fisk (hans favorit) till lunch nu när han vaknar och får han inte i sig det måste vi ringa läkaren igen :( Någon form av infektion har han ju men eftersom han verkligen kväljs och störtgrinar så fort man stoppar något i hans mun så måste det ju vara något i hals/mun som gör ont för lilleman. Det borde man identifiera kan man tycka.

Sjuka...igen!!! *suck*

Både jag och Theo åkte dit på en rejäl förkylning natten mot lördagen. Stackars lillen hade nästan 40 grader, och stackars Petter som inte fick sova många minuter alls den natten. Själv var jag ju i Sthlm och fick sova 8 timmar ostört så jag kände mig trots allt rätt ok, även om jag hade jätteont i halsen, rinnande näsa och feber när jag vaknade. Så jag kan bara föreställa mig hur jobbigt Petter oh Theo måste haft det :(

Trots sjukdomen fick jag en kanonhelg i Sthlm. Vi hann med massor; prommis på gärdet, brunch i kaknästornet, shopping, fika på söder, mojitos hos Jenny och sen middag på Koh Phanang. Mysigt värre!

När jag kom hem på söndagen så hade Theo fortfarande lite feber och hade max sovit 40 minuter i sträck under 2 nätter. Jag förväntade mig att Petter skulle somna inom 20 minuter, men han överraskade mig och var vaken iaf til 21...då somnade jag med :)

På söndags kvällen åkte Petter dit på förkylningen med så nu ligger vi däckade alla 3. Usch vad less jag är på det här!! Om bara Theo kunde bli frisk, och förhoppningsvis sov bra på nätterna, då skulle ju vi ha chans att bli friska med. Just nu känns det som det bara går runt runt. När man fått sova känns det lite bättre, och när man varit uppe och vakat så är man helt däckad igen.

Theo har blivit rätt kinkig på maten med. Han vill inte svälja mat med klumpar, troligtvis för att han har så ont i halsen. Och imorse så vägrade han t.o.m gröten. Vi har varit till läkaren så hon uteslöt lunginflammation och halsfluss (genom att kolla min hals för Theo vägrade!!??).

Idag var jag iväg och köpte 6 mån mat utan klunpar och det gick faktiskt bättre så vi får väl köra på pure och mos tills det här gett med sig.

Nu ska vi kämpa i lillen lite banan och sen dansa sömndansen och be till gudarna att han (och vi) får sova inatt.

Tjejhelg i Sthlm

Imorgon styr jag kosan söderut för en tjejhelg i Sthlm med NZ-tjejerna.

För 8 år sedan (helt sjukt vad tiden går) pluggade jag ett år i Auckland, Nya Zeeland. Jag åkte dit helt solo, kände inte en enda person i världsdelen. När jag landade, efter 36 timmar flygning var min väska, som var hela mitt liv för det året, mystiskt borta. Efter 1 nervös timme kom den tillrätta och jag skulle igenom tullen. Då hittade de ett äpple i min väska och jag fick böta 800 SEK, alla pengar jag hade på mig. Då minns jag att jag tänkte; det kunde faktiskt inte börja sämre!

Men sen gick jag ut i friska luften, mötte värmen och solen... kom på att det faktiskt var vinter på NZ då i Juli då jag landade och tänkte; det här måste bara blir bra!

Univeristetet hade misslyckats med att hitta husrum åt mig för det var så många studenter som kom just då så jag fick ordna boende själv. Med hjälp av taxichauffören hittade jag ett ledigt hostel där jag fick dela lägenhet med 15(!) andra tjejer som var backpackers och inte studenter. Dvs fest och inte lungn och ro! Jag började tappa modet igen. Jag kom på att jag hade telefonnumret till Jenny, den andra tjejen från Linköpings univeristet som fått stipendium att åka till NZ. Jag ringde Jenny och vi bestämde att vi skulle mötas i hamnen. Hon kom i sällskap med svenskan Karolin och tyskan Sabrina som hon av en slump hade börjat prata med på flyget till Auckland och som också skulle plugga på University of Auckland. Jag var så nervös och trött så jag minns faktiskt inte vad vi gjorde den kvällen. Men jag minns att när jag gick och lade mig den natten i dunkande technomusik så visste jag att jag inte skulle vara ensam!

Året blev ett av de bästa åren i mitt liv, mycket tack vara tjejerna, och såhär 8 år senare så har vi fortfarande kontakt och träffas flera gånger per år även om vi inte ens bor i samma land! De var här och snusade på Theo i oktober och nu är det dags att träffas hos Jenny i Sthlm. Det ska blir så grymt skoj att åka imorgon och bara få vara Susanne och inte mamma Susanne. Även om jag såklart vet att jag kommer sakna Theo så det gör ont i hjärtat!

Klok mat

Theo har hitentills nästan uteslutande ätit köpt barnmat på burk. Vi har lagat egen barnmat men den har han vägrat äta efter ett tag. Ett mål har oftast gått bra men sen är det blä! Men nu har vi bestämt oss att det får vara nog... vi håller ju på att förköpa oss på dessa eviga burkar!

Igår kom vår Klok-mat leverans och vi lagade middag ihop. Å sen så åt vi samma mat hela familjen. Rotsaksgryta med kyckling. Theo tyckte det var mums! =) Vi uteslöt pepparroten och bönorna i Theos portion. Det kändes lite väl utmanande för lillens mage men annars åt han hela tjabaletten. Idag ska han få samma sak till lunch tänkte jag så då blir det spännande och se om han äter eller inte.

Kusinbus

I fredags fick vi besök av Jörgen med familj. Medans Jörgen och Josefin gjorde Birsta så fick vi äran att vara barnvakt åt Theos lill-kusse Lilly. Theo och Lilly hade jättteskoj ihop. Det gick jättebra, både Lilly och Theo var änglar. Men man förstår rätt snabbt hur mycket mer energi som går åt till två barn motför ett. Även om mina föräldrar var här med och hjäpte till så var vi helt slut på kvällen!

Balans

Theo har hitentills inte visat några tecken på något balanssinne, what-so-ever. Ställer man honom bredvid något som han kan ha som stöd så faller han ändå som en fura.

Döm om vår förvåning imorse när han stod vid TV-bänken och övade, och helt plötsligt så släppte han taget från bänken och stod HELT själv. Bara några sekunder, sen tog han tag i bänken igen. Så nu är det bara öva som gäller...snart kanske han fattat galoppen :)

Fula ovanor ska börjas i tid

Theo har blivit en riktig busunge när han ska äta.

Först började han med att dra upp benen och vrida sig i stolen så han satt med benet ut på sidan och inte framåt. Vi fick ta tillbaka stöddynan och nu försöker han inte det länge. Men då började han att skjuta ut stolen från bordet när han äter. Han tar enkelt tag med benen under bordsskivan och trycker till så stolen åker ut...ju längre deto bättre. Så nu får man sitta och tjurhålla stolen medans man matar med så han inte ska åka ut.

Sen började han nonchalant lägga upp fötterna på bordet. De är ju rätt viga de där rackarna så det spelar ingen roll hur nära man drar stolen så lyckas han få upp fötterna på något sätt. Suck!

Att sova eller inte sova

Varför är det alltid så att när man bara ska vara hemma och gärna ser att Theo sover lääänge...då vaknar han efter 45 minuter. Men när man ska bort och gärna ser att han sover max 1.30...då drar han iväg och sover ännu längre än det. Sitter och väntar på att lillen ska vakna nu så jag kan bege mig ut till Birsta och möta upp mor och far. Men Theo verkar tycka att de kan få vänta ett tag till.... han vände sig just och somnade om :o

Gardintjuven

Nu när man kommer in i Theos rum när han vaknat så vet man aldrig vad man får se. Imorse hade han t.ex lyckats dra in ena gardinen genom spjälorna in i sängen och låg å lekte med den. Han lekte bara med ena armen, för den andra hade han på något sätt lyckats dra in i pyjamasen och eftersom han låg på pyjamasärmen så fick han inte ut den igen :) Klockan var 05.10 och jag skulle egentligen bara smyga till honom nappen men det var lite svårt. Var ju tvungen att hjälpa honom ut med armen och då var det kört, då skulle han upp å leka.

Theos första natt borta

I lördags var det då dags för min 30-års fest. Det blev en kanonkväll, även om jag måste medge att jag var aptrött efter en jobbig natt natten mot lördagen. Theo sov inne hos oss eftersom vi hade besök och han höll låda mest hela natten. Halv 4 somnade han tillsist och vaknade sedan 6.30. Wonderful! Sen höll han låda hela förmiddagen igen, det var ju så mycket nytt folk att charma, så när vi lämnade honom hos farmor där han skulle sova så var även han aptrött och grinig.

Festen drog igång och när MMS'et på en sovande Theo kom så kunde min hjärna slappna av och fokusera helt på firandet. Jag hade skitskoj! Var så skoj att träffa alla igen, man är ju lite distanserad inte bara från vännerna som inte bor här i stan utan även de som bor här nu när man går hemma på dagarna och inte träffar dem på luncher etc så mycket som man brukar.

Petter och jag stannade kvar och städade undan det mesta när alla åkt hem....förrutom Pontus och Frölla som bara inte kunde slita sig :) Så de pratade och vi städade, mkt bra combo faktiskt.

Söndagsmorgonen blev det en liten sovmorgon. 08.30 vaknade jag till ljudet av vasaloppet och kunde såklart inte motstå att gå upp å titta med tjejerna. Vi ringde och frågade om vi skulle hämta Theo men han var på sitt allra soligaste humör så farmor ville gosa lite till =)

Efter vi droppat alla tjejer på station igen så åkte vi å myste med Theo. Var så underbart att hålla honom igen. Jag kunde inte slita ögonen från honom på hela dagen. Vår lilla guldklimp!

Hej världen

Idag var jag och Theo iväg och handlade. Det är första gången Theo är ute sedan i fredags när vi var iväg till vårdcentralen. Känns hemskt men man sjuk så är man :(

Vi var iaf och storhandlade inför helgen. Eftersom jag varit sjuk så har jag inte riktigt hunnit med mig med allt fixande. Men nu är det mesta gjort å det känns skööönt! Snart är det fredag å då är det bara att luta sig tillbaka och njuta av att ha tjejerna på besök och ladda inför festen på lördag. Jag gillar inte att fylla år men det ska faktiskt bli skitskoj! =)

På affären så fick Theo sitta i vagnens sits för första gången. Jag har tyckt att de känns lite vingliga men nu måste han för han är för stor och tung för babyvagnarna. Det gick bra tills vi kom till bananerna. Jag parkerade vagnen så nära som möjligt för att kunna ha koll på Theo och då blev det rätt så trångt...så när en man gick förbi med sin kundvagn så tog plötsligt Theo chansen och kastade sig å grep tag i hans kundvagn och verkligen tjurhöll. Jag fick nästintill bända loss hans fingrar så den stackars mannen kunde gå vidare :) Haha.

Om någon undrar så är vår sjukdomsstatus:

Petter: Frisk - Peppar Peppar! Toj Toj! Ta i trä!
Theo: Sista pencillindagen idag. Ingen feber. Snuvig. Hemsk hosta. Ungefär samma som sista 5 veckorna alltså :(
Moi: Lite feber. Nästan ingen snuva. Lite hes. Jag mår bra när jag ligger hemma i soffan men så fort jag gör något vettigt så blir jag kallsvettig och känner mig sjuk.

Linslus

Theo är värsta linslusen. Så fort en kamera av något slag kommer fram så börjar han le. Ofta vill man ju filma något han gör men det är omöjligt då han slutar så fort han får syn på kameran.

Yrvädret

Snygg i lugg!



Theo med en av Petters palestinasjalar... han tycker säkert om dem så mycket för att det var det första han såg när han föddes ;)

Det första han gör när han får gå i gåstolen, förrutom att försöka ta sig till alla gardiner och dra ner dem, är att rota runt i hallförvaringen. Jag har hittat honom otaliga gånger jättenöjd med sjalar, mössor och vantar över hela gåstolen.