Tjejhelg i Sthlm

Imorgon styr jag kosan söderut för en tjejhelg i Sthlm med NZ-tjejerna.

För 8 år sedan (helt sjukt vad tiden går) pluggade jag ett år i Auckland, Nya Zeeland. Jag åkte dit helt solo, kände inte en enda person i världsdelen. När jag landade, efter 36 timmar flygning var min väska, som var hela mitt liv för det året, mystiskt borta. Efter 1 nervös timme kom den tillrätta och jag skulle igenom tullen. Då hittade de ett äpple i min väska och jag fick böta 800 SEK, alla pengar jag hade på mig. Då minns jag att jag tänkte; det kunde faktiskt inte börja sämre!

Men sen gick jag ut i friska luften, mötte värmen och solen... kom på att det faktiskt var vinter på NZ då i Juli då jag landade och tänkte; det här måste bara blir bra!

Univeristetet hade misslyckats med att hitta husrum åt mig för det var så många studenter som kom just då så jag fick ordna boende själv. Med hjälp av taxichauffören hittade jag ett ledigt hostel där jag fick dela lägenhet med 15(!) andra tjejer som var backpackers och inte studenter. Dvs fest och inte lungn och ro! Jag började tappa modet igen. Jag kom på att jag hade telefonnumret till Jenny, den andra tjejen från Linköpings univeristet som fått stipendium att åka till NZ. Jag ringde Jenny och vi bestämde att vi skulle mötas i hamnen. Hon kom i sällskap med svenskan Karolin och tyskan Sabrina som hon av en slump hade börjat prata med på flyget till Auckland och som också skulle plugga på University of Auckland. Jag var så nervös och trött så jag minns faktiskt inte vad vi gjorde den kvällen. Men jag minns att när jag gick och lade mig den natten i dunkande technomusik så visste jag att jag inte skulle vara ensam!

Året blev ett av de bästa åren i mitt liv, mycket tack vara tjejerna, och såhär 8 år senare så har vi fortfarande kontakt och träffas flera gånger per år även om vi inte ens bor i samma land! De var här och snusade på Theo i oktober och nu är det dags att träffas hos Jenny i Sthlm. Det ska blir så grymt skoj att åka imorgon och bara få vara Susanne och inte mamma Susanne. Även om jag såklart vet att jag kommer sakna Theo så det gör ont i hjärtat!