Inskolningsveckan

I måndags var det då dags för Theo att börja på dagis (...förlåt, förskola)

Första dagen var vi bara där en timme och då var vi inomhus med hans fadder medans resten av barnen var utomhus. Theo var som vanligt lite försiktig och reserverad men man märkte direkt att han trivdes i lokalerna med alla leksaker och spännande utrymmen, samt med faddern. Det tog inte lång tid innan han ville upp i hennes famn så det tar jag som ett gott tecken.

I tisdags så var vi utomhus med resten av barnen 1 timme. Det var rätt kallt och eftersom det är hopplöst för småttingarna att greppa saker med de varma klumpiga handskarna så lät jag Theo ha fingervantar på sig en stund. Sen när han var kall och det var dags att byta till de varma handskarna igen så vägrade han :) En liten scen blev det men då gick jag in med honom och eftersom han ville ut igen så förklarade jag lugnt att då måste han ha på sig handskarna och då gick det som smort :)

I onsdags var vi där 1 timme utomhus och sen gick vi in och åt lunch med resten av barna. Det bjöds på fiskbullar som Theo ratade direkt. Men sen när han såg sin polare Colin sitta och äta med god aptit där mitt emot så tog han tag i skeden och slevade i sig allt! Jag satt bredvid och bara gapade!? Efter lunchen gick vi hem fastän Theo helst velat stanna.

Igår var det så dags för mig att lämna honom själv en stund. Jag kom dit till uteleken och lämnade honom och gick in och satte mig i personalrummet. Jag försökte verkligen se Theo genom fönstret för att se hur han hade det men såg inte en glimt av honom förrän 2 timmar senare när de hade ätit lunch och de kom och hämtade mig för att jag skulle vara med vid vilan. Jag lade Theo på madrassen, och ett tag trodde jag faktiskt det skulle gå, men efter några minter började han ställa sig upp och peka på allt och alla, kasta tutten etc. så då gav jag upp. Då blev han dock för första gången ledsen och verkade vilja gå och lägga sig igen, så vi gjorde ett till försök men när det inte gick så gav vi upp och gick hem. Det känns som han visste att han skulle sova där på madrassen men att han inte riktigt kom till ro.

Jag kan säga efter att ha kämpat med att få ett barn att sova på dagen i 20 månader nu så är det inte mindre än ett mirakel att se hur de lyckas få 6 barn att sova på madrasser i samma rum, helt tyst och stilla.

Idag kom vi dit till uteleken igen och så lämnade jag honom och gick hem. Hans fadder skulle ringa när jag skulle komma och hämta honom och än har inte telefonen ringt. Dock fick jag ett litet insider-sms från min kompis som jobbar där att Theo hade somnat... så då kunde jag iaf andas ut för det :)

Det ska bli så himla spännande att höra hur det gick till, samt hur han var när han vaknade igen. Jag glömde säga att han helst vill sitta i knä och stirra ca 20 minuter efter det han vaknat... så det ska bli spännande att höra hur han var när han vaknade.

Jag har iallafall en superbra känsla angående förskolan samt de som jobbar där :) Jag tror det ger mycket att jag känner en av dem sen tidigare... hon känner ju inte Theo ännu, men hon vet ju hur jag fungerar och därmed även hur jag vill att Theo ska ha det. Tryggt!

Nä... nu får de ringa. Jag saknar min Theo!