Förlossningsberättelse

Klockan 06.30 den 16/9 skulle vi infinna oss på förlossningen för planerat kejsarsnitt.

Trots att jag inte sovit överdrivet mycket, och inte Petter heller för den delen, kände jag mig väldigt redo och laddad när vi kom till förlossningen.

Jag fick ta en dusch med en speciell tvättsvamp och sen ta på mig rocken och krypa ner i sängen. Sen kom BM och tog blodtryck, de satte nål i armen, kateter och gjorde ett sista UL för att se så att lillebror inte vänt sig trots allt. Det hade han inte. Snacka om snopen man hade blivit om det varit så och man fått åkt hem igen. Men men, nu var det ju inte så.

Klockan gick rätt fort och 07.40 kom BM in igen och sa att vi hade fått OP-tid 07.50 så nu blev det bråttomt. Jag minns inte riktigt vad de gjorde för koller men det var ett antal som de skulle göra innan vi åkte ner. Sen bar det iväg. De sa till Petter att kamera och en liten mössa var bra att ha med så han fick lite i hets leta fram det. Han tog mobilen, och blev tillsagd att den fick man inte ha så han fick vända och hämta kameran medan vi väntade på hissen ner.

Då såg de även att jag hade nagellack på mig och det får man tydligen inte så de sprang och hämtade remover som jag fick fixa naglarna i hissen på väg med. Snacka om absurd situation.

Sen kom vi ner och armadan av personer i gröna rockar som är typ det enda jag minns från förra gången kom emot oss. Alla skulle hälsa och säga vad de hade för uppgift. Jag fick på mig en badmössa och med den för öronen hörde jag knappt vad narkosläkaren sa. Hon var en low-talker och dessutom med brytning.

Sen fick jag massa slangar hit och dit, och sen fick jag kuta rygg som en katt för att få ryggbedövningen. Det gjorde inte alls ont som jag förväntat mig. Jag minns inte när jag fick ryggbedövningen förra gången.

Efter ett tag kände jag hur benen började domna bort. Narkosläkaren tog en våt tuss och kände på mig och frågade om jag kände att det var kallt eller inte. Jag sa att jag kände kyla. Hon avvaktade lite och kände och frågade igen. Samma sak. Hon avvaktade lite igen och frågade. Jag sa att jag kände kyla fram för allt på vänster sida. Höger sida var mest beröring Hon avvaktade ett tag till och gav sen klartecken att starta, utan att känna igen.

Det gjorde ONT! Jag försökte slappna av och följa med men det kan inte vara meningen att det ska göra så ont med bedövning så jag sa ifrån. De avvaktade lite till. Justerade bristsen så den var lodrätt (för det var den inte innan som jag kände det iaf), sen försökte de igen och jag fick stoppa dem igen. Vad fasen, förra gången tog ju bedövningen bra och jag kände igen smärta, iaf inte vad jag minns. Iofs var jag mer drogad i grunden den gången.

Då åkte lustgasen fram och jag skulle ta djupa andetag. Jag minns att jag andades och ville säga 'Nu måste ni ta bort den annars svimmar jag!' men jag kunde inte för masken var ivägen och trycktes mot min mun. Sen började det pipa i måna öron och jag var borta. Jag minns att jag drömde ngt helt absurt och när jag sen kom tillbaka till verkligheten så småfnissade jag och såg fram emot att berätta om den helt galna drömmen för Petter. Men då hörde jag "Susanne, här är din son" och när jag kollade till höger såg jag barnmorskan så där med ett sött litet knyte i famnen. Lillebror hade kommit! Innan de gick ut ur rummet så hörde jag hans skrik och jag kände ett enormt lugn, han mådde bra!

Han vägde 3496 och var 47 cm lång. En väldigt lagom prins. Och inte långt ifrån min gissning på 3500 gram.

Planen var att de skulle ta ut honom för kontroll och sen skulle han tillbaka på mitt bröst. Men just när de gick ut med honom, Petter följde såklart med, så beslutade dem för att ta bort en cysta som jag hade på ena äggstocken. De upptäckte den när Theo föddes så den var känd för mig, dock inte inplanerad i förväg att de skulle ta bort den vid detta snitt. Eftersom ryggbedövningen inte funkat så var de tvungna att söva mig för att kunna ta bort den. Jag minns att de sa att de skulle söva mig och ngt med cystan, sen var jag borta och vaknade ca 2 timmar senare på UVA.  10.50 vaknade jag och jag fick ligga där ett litet tag innan de skjutsade upp mig till förlossningen igen.

Jag mådde bra men var nog ganska drogad ändå för jag minns inte vägen upp och inte heller exakt tillfället när jag träffade Petter och lillebror igen. Men jag minns att Petter satt kängru där med lillebror och jag blev helt varm i kroppen när jag såg dem. Jag fick honom på bröstet nästan direkt och då blev jag helt lugn. Han var så fin! Så himla lagom och mysigt bebistjock. Och rätt hungrig med. Det tog inte många minuter innan han hittat rätt och kunde äta.

Vi fick födelsedagsfika och det var väldigt mysigt att få fika det med sitt nyfödda barn i famnen. Efter någon timme fick vi flytta över på BB och sen flöt allt på väldigt bra. Första natten sov han väldigt bra, från kl 9 till 2 tror jag det var och sen vid 2 ville han knappt ha någon mat för att somna om till kl 6. Både jag och Petter vaknade flera gånger mellan för att kolla till honom. Han sover så tyst att man inte hör hans andning om man inte är bara några centimeter ifrån. Ganska stor skillnad från Theo som man hör på kilometers avstånd ;)

På tisdag morgon tog de bort katetern och efter en kontroll av lillebror av barnläkaren så var vi redo att åka hem. Kl 12 satt vi i bilen på väg hem som tvåbarnsföräldrar. Helt galet! Kunde nog inte vara lyckligare än just i denna stunden. Allt hade gått bra och vi skulle få åka hem och mysa bara vi i familjen <3 p="">