Jag brukar klaga på att mamma har världens längsta historier. Den finns lixom ingen hejd på hur lång tid det kan ta innan hon kommit till poängen. En historia som handlar om att hon var och handlade kan ta 30 minuter, och då har mammas sinnesstämmning, färgen på väggarna, affärsbiträdets kläder och vädret behandlats.
Nu har "långa historier" sjukan kommit till Susanne! Det finns ingen hejd! Första 10 minutrarna lyssnar man spänt på hur det ska gå, nästa 10 minuter så börjar man fundera på om det FINNS någon poäng, och sista 10 minutrarna så har man nästa gett upp hoppet om en poäng i historien! Och där sitter man, 30 minuter senare och har fått en komplett redogörelse hur det gick till när hon gick ut med soporna ;]
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar