Nu har Theo fått separationångest. Vi får inte lämna rummet, ens i 30 sekunder, för då blir han heeeelt tröstlös. Tittut går bra men inte länge... Det är faktiskt rätt så jobbigt så vi får hoppas det är en snabbt övergående fas. Å det kom väldigt snabbt, igår var han ok men imorse var ångesten där. Jag som brukar klä på Theo och sedan lägga honom i gymmet för att fixa lite kaffe blev rätt paff när han helt plötsligt HATADE gymmet å var tvungen att följa med mig till köket för att vara nöjd.
Vi börjar misstänka att det är därför han börjat vakna hela tiden på nätterna på slutet med. Igår försökte vi oss därför på 5-min metoden för första gången i en förhoppning att lära honom somna om själv. Det gick sådär, vi var nog in efter högst 3 minuter å mådde pyton av att höra honom skrika, men han somnade efter bara två skrikperioder så det verkade rätt så effektivt ändå. Sen inatt så försökte jag köra samma metod igen när han vaknade, efter att jag varit in 2 gången så vaknade Petter och gick in. Även om vi kommit överens om metoden och han vet hur man ska göra så satt han ändå där tills lillen somnade. "Han verkade vilja ha lite sällskap" ;) Theo somnae iaf om och idag har han somnat på stört så fort man lagt ner honom i sängen. Så kanske, peppar peppar, har han fattat galoppen.
Natten får utvisa... eller så skickar jag in Petter igen ;)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar