Träningsjinxen

Eftersom min gravitidet blev som den blev så kan jag inte skylla ett enda överskottskilo på den. Jag trodde inte heller jag skulle få några krämpor av den men jag börjar misstänka att jag hade fel på den punkten. Ända sedan Theo kom har jag nämligen blivit skadad eller sjuk så fort jag försöker träna.

Det började med att jag köpte nya snygga promenadskor i somras för att jag skulle kunna gå långpromenader. Efter 1 vecka så hade jag så ont i vänster knä att jag inte ens kunde ta på mig sockarna själv utan att skrika högt av smärta. När jag bytte skor försvann smärtan.

Efter knät blivit bra igen så började jag på gå på Aerobics. Efter 2 veckor så fick jag jätteont i höger knä. Nästan samma smärta som jag hade i vänster men inte riktigt. Jag slutade gå på det aerobicspasset och då försvann det.

Jag började istället gå på Afrodans. Väl där tog jag av mig skorna (för alla andra var barfota). Efter två veckor så hade jag så ont i hälsenan att jag knappt kunde gå. Passet innebar massa stampande i golvet och tydligen klarar jag inte det utan skor numera. Så nästa gång jag vågar mig dit får jag behålla skorna på.

Efter att varit förkyld i några veckor och därför passat på de träningsinviter jag fått av en kompis så trotsade jag i torsdags känslan och följde med på det som skulle vara aerobics men slutade i ett baspass för ledaren var sjuk. I fredags vaknade jag som sagt med förkylning och har nu legat däckad sen dess!

Någon verkar inte vilja att jag ska träna helt enkelt!

Inatt drömde jag att jag sprang och det kändes inte det minsta jobbigt utan jag bara flög fram där i spåret. Jag tar det som ett tecken att det är löpning jag ska ägna mig åt från och med nu. Kanske lite skonsammare mot min gamla slitna kropp med :P Får se hur länge det håller =)