Separationsfasen

Nu har Theo kommit in i separationsfasen. Han har ju haft perioder om en vecka nu och då förrut då han vaknat och skrikit rakt ut minst 1 gång i timmen hela natten, men då har det räckt med att ge honom nappen och ev. pratat lite med honom så har han somnat om.

Nu är det annorlunda. Han vill inte bli lämnad ensam för att sova. Han skriker direkt. T.o.m. vid nattningen har han börjat krångla. Innan har vi bara sagt gonatt och lagt honom och sen har han somnat. Nu ligger han och bökar men sen efter 20 minuter eller så så sätter han sig upp och vill upp. Tar man upp honom så slutar han skrika direkt. Å lägger man ner honom igen så börjar han.

Sovstunderna på dagarna tär verkligen, och skär i hjärtat. Och det är sällan han sover längre än 40 minuter. På nätterna sover han rätt så bra men vaknar runt 4-5 och då är han otröstlig. Enda sättet att få honom att somna om är att ta in honom i vår säng. Då är han nöjd direkt. Han bökar runt 40 minuter eller så men är helt tyst och somnar sen. Helst kloss i kloss mot Petter eller mig. Så den han väljer sover ju inte så bra :)

Vi borde inte ta in honom i vår säng, och vi har aldrig gjort det förrut heller men vi är rätt trötta efter förkylningen så det har kännts som den enda görbara vägen. Men inatt så SKA vi ta tag i det och få honom somna i sin säng.