Nu börjar jag på riktigt inse hur värdefull tiden med Theo är. Dagarna rinner iväg allt för snabbt och den lilla tid man får med honom om dagarna är det dyrbarate som finns. Men jag tycker faktiskt jag är jätteduktig på att prioritera bort allt annat och BARA vara och leka med Theo de där få timmarna vi får tillsammans.
Idag när jag kom hem från jobbet så satt han i vårt sovrum, han hörde min röst och satt helt stilla och lyssnade. Då kikade jag in i sovrummet och när han såg mig så hasade han sig fram till mig fortare än någonsin tidigare och sträckte upp armarna och ville kramas. när jag tog upp honom och kramade så började han skratta :) Det är ju nästan så man börjar gråta! Så himla glad i hjärtat blir man.
Idag var Petter och Theo även iväg till tandhygenisten. Det ska börjas i tid... Men det kanske Petter kan blogga om... om han nu kommer ihåg hur man gör ;)
Ikväll har Petter lagat punka på barnvagnen och jag har spontanbakat Foccacia. Såg det på "Vad blir det för mat" och kunde inte låta bli. Blev grymt gott faktiskt!
Jobbet går fortsatt bra. Än så länge känner jag inte alls av den stressen som jag gjorde innan jag gick hem. Jag vet inte om det är jag som ändrats eller om arbetsklimatet gjort det men jag hoppas det fortsätter så här :) Tyvärr fick jag releasen som kommer i September på min lott så jag kommer inte få någon megasemester i sommar, men 4 veckor i Juli verkar jag kunna klämma in ändå å det får vara gott nog. Det är massa bröllop i sommar & det ska bli grymt skoj. Mellan dem ska vi bara vara i vårt underbara Loomis och fixa och dona.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar