Chocken

I onsdags (5/5) kom chocken. Efter att mått extremt bra under hela graviditeten skulle jag i onsdags på ett återbesök på BMM för att kolla mitt blodtryck...som hela tiden varit gränsfall men inte för högt.

Blodtrycket var högre än vanligt och dessutom visade urinprovet spår av äggvita...min barnmorska ringde sjukhuset och jag fick en akuttid. De misstänkte havandeskapsförgiftning. Jag fattade ingenting... jag mådde ju så bra! Som tur var var Petter hemma när jag kom hem storgråtande. Vi åkte tillsammans upp på sjukhuset och fick göra CTG, ta nytt blodtryck samt göra ett ultraljud. Ultraljudet visade på att semlan var mycket mindre än beräknad, nästan 30%. Vikten uppskattades till ca 1300-1400 motför 2000 g. Dessutom såg de ett försämrat flöde i navelsträngen vilket betyder att semlan inte får all den energi "hon" behöver. Vi blev inlagda på en gång... helt chockade!

Den första läkaren vi snackade med snackade om kejsarsnitt inom 48 timmar... det underlättade inte chocken ska jag säga. Semlan ligger nämligen även i säte vilket omöjliggör "vanlig" förlossning för tillfället. Jag hade knappt tänkt tanken på att semlan skulle kunna komma förtidigt och absolut inte såhär tidigt och snabbt & dessutom med kejsarsnitt! Tankarna bara snurrade...

Jag fick kortison för att förbereda semlans lungor utifall de skulle bli tvunga att ta ut semlan. Jag fick blodtrycksmedicin och de tog mitt blodtryck varje timme. Vi fick stanna över natten och gjorde ett nytt ultraljud torsdag morgon. De visade som tur var på ett förbättrat flöde i navelsträngen vilket gjorde att de kunde avvakta och ge mig en till kortisonspruta. 48 timmar efter första sprutan ska tydligen lungorna vara ok för att klara sig utanför magen.

Imorse gjorde vi ett nytt ultraljud. Det visade fortfarande på bra flöde, klass-0, vilket är det bästa så semlan ligger fortfarande tryggt i min mage :) Mitt blodtryck är stabilt och äggvitan verkar vara en engångsföreteelse från BMM för inget prov här på BB har påvisat äggvita. Dock har jag lite förhöjda reflexer(?) så de verkar fortfarande misstänka förgiftning och jag har fått en kanyl i armen om de skulle behöva åtgärda det med magnesium.

Vi blir kvar över helgen för att göra ett nytt ultraljud måndag och se hur flödet är när kortisonsprutorna lämnat min kropp. Ser allt fortfarande ok ut då så kanske kanske jag får åka hem å vila för att komma tillbaka på dagliga kontroller.

Varje dag semlan kan vara kvar i min mage är en bonus nu... vilket fortfarande känns helt overkligt men det har börjar sjunka in så smått att vi får vara glad för varje stund vi kan vänta och semlan kan växa på sig. Varenda timme och vartenda gram räknas. Idag gick vi in i vecka 33 iaf vilket betyder att om semlan kommer ut nu så är "hon" prematur och inte väldigt prematur och även det är ju en liten milstolpe i sig.

Vi ligger på BB och har ständig bevakning och uppvaktning. Personalen är jättemysig och jag har fått ett eget rum vilket betyder att även Petter får sova över när han vill vilket är en enorm trygghet. Vet inte vad jag gjort utan honom i denna situationen!