I fredags kväll vid 22-tiden började jag må riktigt riktigt illa, jag spydde upp allt jag hade i mig... Å jag som haaaatar att spy och säkert inte gjort det på 10 år bara av rena fasan att måste spy. Magen krampade som bara den, jag kunde inte ens andas. Jag gick av och an, andades, krampade, la mig ner, ställde mig upp, la mig ner på golvet... allt medans Petter chockad satt på en stol blekvit i ansiktet och bara tittade...och självklart även hjälpte mig när jag var tvungen att spy :$ Stackarn!
Barnmorskorna var lite ställda, klämde på mig mage men trodde bara jag fått i mig något konstigt i maten. När det inte gav med sig efter ett antal timmar så började även de fundera vad som egentligen hände... de började ta massa prover och snacka om att jag kanske fått akut magsår. Eller var det levern som spökade men det trodde de egentligen inte...
Framåt kl 5 på morgonen var jag så slut att jag somnade till trots att kramperna fortfarande pågick...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar