Eftersom allt gick så snabbt så har jag fortfarande lite svårt att förstå att jag inte är gravid länge. Jag tänker t.ex fortfarande innan varje gång jag äter "kan jag äta detta"... men det behövs ju inte längre :) Och eftersom det gick så snabbt så hann jag ju inte riktigt börja längta efter saker som jag får äta efter förlossningen heller... å nu vet jag knappt vad det var jag saknade längre. Det känns som all mat med smak är en himelsk upplevelse nu efter 10 dagar på sjukhusmat och finduslådor.
Min graviditet, och förlossning för den delen, blev ju inte riktigt som jag tänkt mig. Det känns fortfarande lite trist faktiskt...jag hann ju aldrig riktigt blir "gravid". De 5 kg som jag gick upp räknas inte riktigt kan jag tycka. Men sakta men säkert så börjar det sjunka in att det var såhär det blev och det är helt ok. Det viktigaste i alltihop är ju att vi mår bra och att allt gick så bra som det gick... sen spelar vägen dit ingen roll längre. Det är ju historia nu :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar