Första dagarna

Ärligt talat så minns jag inte vad som hände där efter Petter och lillen förvunnit ur operationsrummet. Jag hamnade på något sätt uppe på förlossningen och sen även kanske bb(?) och sen tillbaka till förlossningen för de ville ha bättre övervakning på mig... Mina värden var helt åt fanders, levervärdet upp, salterna ner, magnesiumdropp hit, natriumkloriddropp dit.... jag var helt väck. Petter var om tur var desto piggare...trots att även han nu led av grav sömnbrist. Han sprang mellan avdelningarna där jag låg samt lillen och tittade till oss båda två. Ärligt talat så är jag imponerad av att han hela tiden verkade hitta åt mig, så många rum som jag forslades emelllan.

En gång kom han in på förlossningen, vi vet inte riktigt hur många timmar som gått efter operationen, men då hade han iaf fortfarande på sig operationsrocken och mössan samt....och lyssna noga nu... palestinascarfen som han slängt på sig den morgonen =) Oavsett hur borta och hur ont jag hade kunde jag inte låta blir att skratta gott åt min älskling då. Snacka om förvirrad! Å så hade han sprungit runt på sjukhuset! ;)

Någon gång på lördag dag var jag dock så pass bra att en barnmorska och Petter skjutsade ner mig i sängen till lilleman och jag fick hålla honom lääänge för första gången. Han var så liten och söt där han låg på mitt bröst och sussade gott. Han verkade må jättebra och jag blev alldeles varm inombords av lättnad och lycka.

Söndag morgon var jag så pass dålig att de beslutade att flytta ner mig på intensiven för konstant övervakning... jag fattade inte riktigt vad som hände och varför de tog alla provet hit och dit utan försökte bara följa med och vila så mkt jag kunde. Jag hade slangar överallt på min kropp...och rädslan för sprutor hade för länge länge sen gått över... det fanns liksom ingen ork kvar för den.

Jag fick stanna över natten mot måndag på intensiven. Jag blev mer och mer vaken och de tog bort lite dropp och slangar eftersom. Måndag lunch fick jag flytta tillbaka på BB och där blev jag kvar tills onsdag då vi äntligen fick flytta ner till lilleman på Avdelning 45. Under den här tiden tog Petter ner mig till lillen med jämna mellanrum...först med hjälp av rullstol men sen kunde jag även gå helt själv! Sjuk känsla efter att ha varit sängliggande i 4 dagar. De ville fortsätta att kolla mitt blodtryck regelbundet så fram till och med igår torsdag så har jag gått upp på BB för kontroller samt att de kommit ner hit på natten för att ta mitt tryck.

Igår, torsdag, var mitt blodtryck och mina värden äntligen så stabila att jag skrevs ut från BB. Phew! Äntligen kunde även jag börja fokusera mer på lilleman =)