Lördags morgon blir jag väckt, jag minns inte riktigt när första gången för de var in och tog prover hit och dit hela morgonen men ungefär kl 08.30, just när Petter skulle gå iväg och hämta lite nyponsoppa till mig, så mötte han en hel arme av läkare i korridoren som sa att vi måste prata...
De kom in till mig hela gänget och de sa "Du måste förlösas, nu!". Mina levervärden hade tydligen stigit(?) radikalt de sista 3 timmarna så nu var det bråttomt att få ut den lille innan de barkade iväg helt.
På 10 minuter så var allt helt förändrat...från att haft inställningen att "vi ska invänta ultraljudet på måndag och då ev få åka hem igen" blev det "kejsarsnitt, NU!".
Jag var så himla slut och säkert även drogad att jag trots att jag blev helt chockad tog allt med ro. Jag tror jag sa ngt som "Ja, gör vad ni måste;)"
Jag rullades snabbt ner till operation. Där dök en hel ny arme med människor i gröna kläder upp... Petter kanske hann räkna dem... jag såg bara massa ansikten flasha förbi framför ansiktet och prestentera sig medans de försökte förklara vad de skulle göra och förbereda sig.
Jag fick ryggbedövning. Petter satt bredvid mig och jag hörde en sköterska säga till honom "Du måste andas du med!" Ett skynke sattes upp och sen efter bara en kort kort stund så hörde jag ett skrik... vår lille semla hade fötts :)
Det blev en kille!! Jag fick träffa honom en kort stund innan läkarna drog med sig Petter och pep iväg med honom och lillen för massa kontroller. Jag blev helt lugn inombords... nu var han ute och han skrek...det måste betyda att han mår bra.
Så dramatiskt! Att det gick så snabbt. Det är tur att vi har så duktiga läkare och barnmorskor. Och så modiga mammor och pappor som dig och Petter såklart =)
SvaraRaderaNu vill vi självklart ha uppdatering med bild, för jag förstår att om han är prematur så kanske det dröjer ett tag innan vi får träffa lille semlan.
Hoppas ni mår bra nu och att lillen växer och blir stor. Stort grattis igen! Kramar från Emma och Jon
Jag vill bara gråta när jag läser eran resa.
SvaraRaderaStackars er som få genomgå detta elende, som tur är så får ni ju lön för mödan , en liten semla.
Grattis i massor. Å det ska bli sååååå spännande att få se lillen när vi kommer hem.
Inga namnförslag än?
Hoppas att ni alla mår bra nu, kejsarsnitt är ju inte så kul att ta , å det tar ju ett tag att bli återställd. Hur är det med Petter är han fortfarande chockad?
Å men semlan hur har han det?
Frågorna är många, förstår om ni inte orkar svara.
Ha det bäst.
Kramar i massor
Viktoria
Jag tänker på er och hoppas att ni mår bra! Det är lite chockerande att läsa om allt som hann hända inom loppet av några få dagar...högt blodtryck, höga levervärden, havandeskapsförgiftning osv.
SvaraRaderaKrya på er och se till att grabben växer på sig ordentligt! :) När lämnar ni sjukhuset? Jag antar att det inte blir något bröllop den 29 maj...
Kram!